Hjärtcykel. Hjärtcykelfaser

Hjärtmuskeln utför sådana viktiga funktioner för människokroppen som förmågan att vara upphetsad, att köra och kontrakta.

Upphetsa alla celler i myokardiet. Men rytmen bestäms av organets sammandragningar av cellerna i sinusnoden, eftersom endast de kan vara glada mer gånger per minut än resten. Det händer vanligen 60-80 gånger under tysta förhållanden.

Elektrokemisk interaktion av celler med varandra säkerställer excitans ledningsförmåga: den sprider sig genom myokardiet. Med hjälp av en elektrokardiograf kan denna process fixas och analysera muskelarbetet.

Och hjärtets förmåga att få kontrakt är realiserat, som det är känt, i form av en cykel som består av flera faser. Det regleras av nervsystemet. Hjärtcykeln och dess faser är diastol och systol i hjärtat.

Hjärtcykeln börjar från ögonblicket av excitation i sinusnoden. Vid denna tidpunkt är både atria och ventriklerna avslappnade och fyllda med blod. När signalen kommer, börjar atrierna minska aktivt. Som ett resultat får ventriklerna en ytterligare del av blod och är också upphetsade. Samtidigt sprider sig även den första vågen, asynkronkoncentrationens fas. Trycket i ventriklerna blir starkare än trycket i atrierna, och ventilerna stängs omedelbart . Från denna sekund går hjärtcykeln in i fasen med isometrisk kontraktion. Under denna period ändras inte ventrikelvolymen, och trycket i dem fortsätter att växa. När det blir starkare än det som kommer från hjärtkärlen, öppnar semilunarventilerna och den isometriska sammandragningsfasen slutar. Därefter trycks blod från hjärtat in i blodkärlen. De isometriska och asynkrona faserna i hjärtcykeln utgör hjärtsystolen.
Då är hjärtat i ett avslappnat tillstånd. Hjärtcykeln går in i fasen med isometrisk avkoppling. Vid stängning av semilunarventilerna och ytterligare avspänning av orgelet, redan med alla slutna ventiler, resulterar trycket i kärlen. Vid denna tid ackumuleras blod gradvis i atrierna. Så snart hennes tryck blir högre än trycket i ventriklerna öppnar ventilerna ventilerna och ventriklarna fyller med blod. Då börjar nästa hjärtcykel i en cirkel. Både tiden för att fylla ventriklerna och atriens sammandragning och fas av isometrisk avkoppling utgör tillsammans hjärta diastol.

Vid tidpunkten för blodflödet i portioner in i blodtrycket skapas, ej över 120 mm Hg. Art. I stora fartyg förändras det inte. Vid upphörandet av blod i dem från hjärtat minskar det, men inte mindre än 80 mm Hg. Art. Inom en minut finns en komplett krets av fem till sex liter blod som finns i kroppen hos en vuxen frisk person. Om något organ behöver ett större blodflöde förstärker den arteriolära lumen först, många kapillärer öppnas och endast hjärtat ökar produktiviteten senast. Det blir ju högre, desto större blir blodvolymen för en reduktion (volymen för ett hjärtslag) och ju oftare kommer organet att krympa. Den mängd blod som hjärtat tar över en minut (minutvolymen) beror inte bara på det fysiska och känslomässiga tillståndet utan också på personens höjd och vikt. För att individuellt utvärdera hjärtets aktivitet beräknas därför ett särskilt hjärtindex.

Hjärtat kan också ändra frekvensen av sammandragningar och deras styrka, den hastighet med vilken excitation utförs, under påverkan av impulser som sänds av centrala nervsystemet. Till exempel, signalerna från vagusnerven gör sammandragningarna svaga, deras frekvens blir mindre frekvent, excitationen minskar och är mycket långsammare. Men de impulser som skickas av sympatiska nerver verkar direkt motsatt.

Den ytterligare vägen för blod som utvisas från hjärtat fortsätter längs artärerna.