"Pleiad" - en konstellation av poesi

Enligt den semantiska betydelsen av ordet "Galaxy" innebär en viss gemenskap av människor i en tid och en aktiviteter. Ordet har sitt ursprung i den grekiska mytologin. Pleiad - de sju döttrar Atlas och Pleione som Zeus lyfte upp mot himlen och förvandlades till konstellationen. Sex stjärnor lyser starkt ljus, och endast ett blygt gömmer - eftersom hon, till skillnad från sina lydiga systrar valde kära gudar män. Enligt samma mytologin är gamla sjömän himmelska ledstjärna eras konstellation Pleiades.

Inte överraskande, denna plats objekt har under många århundraden och årtusenden blivit en populär symbol för musik ministrar. Speciellt ljusa reflektion av konstellationen av norra halvklotet finns i belles-lettres. Även i gamla tider, i III-talet f.Kr., var alexandrinska skolan poesi föddes. Sju poeter, hänvisar till det - Homer Jr., Apollo, Nikander, Theocritus, Aramur, Likotron och Filiki - organiserade i en separat krets och kallade sig "Pleiad". Denna trend kvar i historien av antika litteraturen som ett exempel på hög poesi.

Årtusenden har gått har historien upprepade sig. Under renässansen i 1540, Frankrike förklarade sig de nya poeter "Pleiades". Det var en tid av fransk romantik och mer - vurm för gamla poesi. En grupp unga poeter, som leds av Pierre de Ronsard presenterade en verkligt revolutionärt program för utveckling av den nationella litteraturen. Det är anmärkningsvärt att de också var sju, som heter de samhället inte bara som en "Pleiad". Det var ett försök att återuppliva och ge en ny fläkt av infödda litteratur, och på samma gång, det var ett slags förakt för urgamla traditioner franska poesi.

Vilket program av poeter "Pleiades" är baserad? Det konstaterades i den avhandling Joachim du Bellay, och var ett slags manifest inte återuppliva, utan snarare för att skapa ny litteratur. Den yngre generationen av poeter kämpat för något att ta in fransk litteratur av den gamla traditionen av Alexandrine vers. En sådan önskan de förklarade att det var Hellenic är Alexandrian poesi nära perfektion - och stavelsen, och poetik i allmänhet. I öppet svag och kontroversiella avhandling gjordes en subtil nick till modersmål: ja, är det franska språket vacker, det har stor potential, men det är inte lika utvecklad som den grekiska eller latin, och eftersom det måste utvecklas. Och vad utvecklingsväg rekommenderas att välja "Pleiad"? Det var något som imitation av antiken.

I den poetiska samhället, ingår fem - Etenn Zhodel, Jean Antoine de Baïf, Remi Bello, Zhan Dora, Pontus de Tyard. Arvet från "Pleiades", som har kommit ner till modern tid, har blivit ett välkänt exempel på en sann fransk romantisk lyrik och poesi av Pierre de Ronsard än bitter erfarenhet mladoellinistov renässansen. Redan på 70-talet, i hans senare år skrev han de verkliga mästerverk, i synnerhet förblev i historien om den franska litteraturen "Sonnets för Helen" - invigningen av hans sista hopplösa kärlek. Och de innehåller inga spår av imitation, ingen artighet till sitt hjärta Alexandrine vers, men det finns bara en levande, lidande själ poet.

I senare perioder i litteraturhistorien har upprepade gånger lät i förhållande till ordet "Pleiad" poesi. Detta var dock, poeter rent attributiva beteckning en ström eller en epok. Så, i modern litterär kritik används ofta uttrycket "poeter Pushkin Galaxy", "Galaxy av poeter silver" ålder ". Men detta är hur Goethe skrev, "det nya århundradet -. Andra fåglar"